Stockholms stad erbjöd stöd i samband med skolornas utvecklingsarbete Tillgängliga lärmiljöer under 2022. MoA Lärcentrum var en av skolorna som hörde av sig och önskade stöd. Här får ni ta del av hur specialpedagog Sanna Ringbom på MoA Lärcentrum upplevde samarbetet med Stockholms stad. Vuxpedagog Stockholm träffade Sanna för att höra mer om hur hon upplevde samarbetet och vilka effekter det har haft på verksamheten. 

Hej Sanna!

Sanna är specialpedagog på MoA Lärcentrum

När ni fokuserade på språkutvecklande arbetssätt valde ni att ta in externt stöd. Hur såg skolans behov ut?

I och med satsningen från Stockholms stad 2022 där vi skulle titta på tillgängliga lärmiljöer, skulle vi kartlägga risk- och friskfaktorer. Jag och mina två rektorer tittade på riskerna. Vi tittade på vad som var svårigheter i verksamheten och kunde se att vad som hela tiden kom tillbaka var det här med de språkliga svårigheterna. Dels att det rent statistiskt skiljer sig att de kurser som är mer teoretiska har ett större antal underkända betyg men även att eleverna själva uttryckte att det var svårt, att det var för abstrakt på just de kurserna. Även lärarna uttryckte samma sak så det kom liksom från så många olika håll och då tänkte vi att OK, men då är det vår språkliga miljö vi behöver arbeta på för så här kan vi ju inte ha det.

Det var ju jättefint att ni tog in både lärarröster och elevröster, tänker jag.

Ja, men annars blir det ju inte en riktig kartläggning. Om man ska ha ett utvecklande arbetssätt och försöka förändra så måste ju alla vara med. Annars blir det ju inget.

Hade ni på skolan redan en tanke om vad som behövde göras? Eller hur kom ni fram till vad som skulle göras, vilka insatser som behövdes, i vilken form och så vidare?

Nej det hade vi inte. Det var ju en rätt lång kontaktprocess. Vi insåg att vi behöver hjälp med att inventera. Vi visste inte riktigt hur vi ska börja. Vi pratade bland annat om observationer. Det var någonting som vi var sugna på; att få hjälp med ögon utifrån och sedan kunna jobba utifrån det. Det blev ett projekt i två delar.

Jag vill gärna höra mer om de två delarna. Men vilka var involverade på skolan? Kom det att handla om fler än bara dig och cheferna?

Ja, när det bestämdes att vi skulle göra observationer behövde vi ju lärare och elever. Det var en viktig aspekt att lärare och elever skulle känna sig trygga när det kom två utifrån och tittade på deras lektion. Två lärare blev tillfrågade om de skulle kunna tänka sig att vara med och de sade ja.

Hur många observationstillfällen blev det?

Det blev två lektionstillfällen mellan kl.9-12. Vi hade haft ett möte inför tillfällena, för att tillsammans gå igenom observationsmatrisen och för att skapa en relation innan själva observationerna.

En stor del av stödet var observationer i klassrummet. Dock med elever på plats!

Det låter som att det är ett vinnande koncept.

Ja, jag tror det.

Och resultatet, om vi springer fram till mål; hur ser du på samarbetet och vad gav det?

Alltså, samarbetet var helt fantastiskt. Både i själva inventeringen med observationer och även i del två som var processtödet. Vi höll ju på i över ett år. Det var så rätt skönt att det var någon annan som höll i ramarna. Om vi pratar om processtödet, att vi faktiskt kunde ringa in och se vad vi skulle arbeta med… Ja, det gick ju både fram och tillbaka, det var inte linjärt.

Det går sällan spikrakt.

Jag tror att det var en förutsättning, att arbeta så pass länge, att det faktiskt behövdes göras på det här sättet.

Fick lärarna vara med i sluttampen?

Ja, i slutet var vi ännu fler personer. Det var jag och våra rektorer, det var en utvecklingsledare och två lärare. En från varje program var det då som var med. Vi funderade på hur vi skulle göra för att nå ut till hela vår skola och hela personalen. Jag tror att tack vare det externa stödet blev det mer på riktigt. Det gavs utrymme, jag tror att det annars hade varit svårt att få till, rent tidsmässigt. Jag tror att det blev allvar för alla; nu gör vi det här och alla ska med på tåget.

Det var ett tag sedan det här, det var för ca 1,5 år sedan. Kan du säga något om hur det ser ut idag utifrån det samarbete som gjordes?

Det går lite fram och tillbaka. Det är fortfarande mycket som behöver göras men det som har hänt är att vi till exempel arbetar mer med begrepp och att vi använder gruppen, klassen, som resurs. Det har blivit mycket, mycket vanligare.

Begreppskort hjälpte till att fokusera undervisningen

Och det ser du som ett resultat?

Ja, lärarna är medvetna om det och det har liksom hållit i sig. När det är någonting som uppstår i klasserna kan man till exempel säga OK, var är det vi brister? Man kanske har glömt att jobba med ordlistorna eller med begreppen eller med kamratlärande.

Skulle du säga rent tidsmässigt att det varit en vinst eller förlust att göra det här arbetet utvecklingsarbetet med någon utanför skolan? Tog det mer på resurserna?

Nej, det tycker jag inte att det gjorde. Jag har pratat lite med de två lärarna som var med och de tyckte bara att det var roligt. Nu fick de faktiskt avsätta tid till någonting som skulle utvecklas. De upptäckte att arbetet ledde till att de kunde lägga tid på annat på lektionerna.  Att arbetet gav positiva effekter.

Det låter som att det blev en bra riktad insats.

Ja, det skulle jag verkligen säga!