Aktuellt

Fredagen den 17 oktober hade det blivit dags för fokusområdets sjätte och näst sista nätverksträff. Träffen inleddes med ett besök från Camilla Berner som berättade om en förstudie som startat och som har titeln Kortutbildades utmaningar och behov. Camilla berättade att syftet med förstudien är att fördjupa kunskaper som vi redan har om målgruppen och hur vi arbetar bäst med att främja litteracitetsutvecklingen hos våra elever samt att analysera hur en yrkesutbildning för studieväg kan organiseras. Förstudien pågår fram till september nästa år och ska förhoppningsvis resultera i ett spännande projekt som kan ge oss möjligheter att utveckla arbetet på studieväg 1, kanske fördjupa något av våra tidigare fokusområden ännu mer!

Dags för rundabordssamtal

Inför träffen skulle lärarna pröva att differentiera undervisningen utifrån aspekterna omfång och metod och när vi samlades fick de presentera sitt arbete med aktionerna under vad vi kallar skolövergripande rundabordssamtal. För att hålla fokus under samtalen utser gruppen en tidtagare, som ansvarar för att varje presentatör får lika mycket tid. Presentatören eller presentatörerna då det ibland är två lärare som har planerat för en gemensam aktion har stödfrågor att utgå från.

• Vad i din undervisning ville du förändra?
• Hur har du undervisat nu?
• Vad hände? Hur blev resultatet?
• Hur har din aktion påverkat din undervisning?

Övriga runt bordet hade som vanligt  i uppdrag att vara kritiska vänner, som stöttar presentatören genom att ställa vänligt nyfikna och vid behov klargörande frågor.

Inspiration från Säffle

Efter rundabordssamtal och fikapaus med hallongrottor lyssnade vi till Cecilia Hahne, SVA-lärare, förstelärare och specialpedagogisk resurs på Säffle lärcenter. Cecilia föreläste under rubriken ”Kartläggning som grund för differentiering inom studieväg 1” utifrån lärdomar från projektet ”Anpassad samhälls- och yrkesetablering inom sfi”. Ett projekt som Cecilia lett och som finansierats av SPSM  och AMIF (projekt Yrkesväg).

Målgruppen för projektet var kortutbildade kvinnor med utländsk bakgrund som vistats lång tid i Sverige, ofta mellan 6-8 år, med bristfällig eller ingen progression i svenska språket och målet var att hjälpa eleven till stegförflyttningar närmare samhällsintegration, språkutveckling och meningsfull sysselsättning. Frågan som projektet arbetade med att besvara var därför: Hur når vi målet och vilka metoder behöver vi utveckla för att lyckas?

1. Djupgående kartläggningar för att nå ökad kunskap om  hur vi bättre kan möta målgruppen
2. Undervisning som baseras på de arbetssätt som används inom de anpassade skolformerna.
3. Individuellt planerad undervisning med muntlig kommunikation som grund.
4. Nära samverkan mellan vuxenutbildningen, socialtjänsten och arbetsmarknadsenheten.
5. Öka elevens egen förståelse för den egna förmågan.

Det första steget blev att undersöka var eleverna befinner sig. Det vill säga vad de kämpar med i sin vardag, det de lägger sin kraft på. Cecilia gav exempel på lappar på förskolan, lappar i trapphuset, krav att söka ett visst antal jobb i veckan med ett språk som inte räcker till. Hon sade också att de undersökte vilka strategier eleverna använde sig av för att lösa problem i vardagen och att de under de djupgående kartläggningarna intervjuade både elever och lärare. Cecilia poängterade dock att stor del av kartläggningen genomfördes inom ram för undervisningen i klassrummet och att det inte alltid innebar samtal och intervjuer med en enskild elev.

Men hur arbetade de då med att kartlägga eleverna?

• Genom att använda Skolverkets material för kartläggning av litteracitet.

Skolverkets material för kartläggning av litteracitet

Cecilia lyfte här att forskning visar att elevens skriftspråkliga erfarenheter till stor del påverkar den skriftspråkliga utvecklingen på svenska och att syftet var formativt, framåtblickande för att kunna anpassa verksamheten utifrån elevens förutsättningar, intressen och behov. Kartläggning av litteracitet genomfördes på elevens starkaste språk med stöd av tolk.

•  Genom kartläggning av fysisk, psykisk, kognitiv och social funktionsförmåga

Ett stöd i det arbetet var Gothias Skolkompassen och Vardagskompassen, ett pedagogiskt kartläggningsmaterial avsett för barn och unga men som Cecilia lyfte som mycket användbart även för deras målgrupp.

De samtalade om stress och undersökte vad som upplevs som stressande och uppmärksammade då både tids- och rumsuppfattning som till exempel morgonrutiner och förmågan att planera, strategier för att hitta till olika platser. De undersökte elevernas grovmotorik genom att ha hälsa och idrott på schemat och finmotorik genom att färglägga och klippa. De testade elevernas korttidsminne genom minneslekar och höll hälsosamtal med frågor om fysisk och psykisk hälsa och om vilka utmaningar som eleven kan behöva stöd kring för att kunna fokusera på skolan.

Det är mina behov, mål och förutsättningar som behöver utgöra grunden i undervisningen.

Efter kartläggningen var nästa fråga: Vad kan vi göra i skolan och i klassrummet utifrån vad vi nu vet?

Det blev en undervisning som till högre grad eftersträvade elevens självständighet som mål för att inte behöva vara beroende av någon annan för enklare vardagssaker. Projektet studerade och hämtade för målgruppen relevanta arbetssätt från anpassad vuxenutbildning. I undervisningen innebär det till exempel en tydlig dags- och veckostruktur, att utgångspunkten är elevernas behov och det som är nära deras vardag och fokus på muntlig kommunikation.

Resultat och framsteg i projektet

I och med att målet för projektet var att hjälpa eleven till stegförflyttningar närmare samhällsintegration, språkutveckling och meningsfull sysselsättning och inte primärt att fullfölja sfi eller en sfi-kurs med godkänt betyg följdes eleverna upp genom en metod utifrån BIP-studiens resultat. Det innebar att uppskatta stegförflyttningar som eleven gör inom olika områden – att synliggöra framsteg. Vilka resultat har då projektet visat?

Cecilia berättar om att:

• Samtliga elever utvecklats mycket muntligt och klarar vardagskommunikationen.
• Några elever gick framåt betygsmässigt.
• Stärkt självkänsla och självförtroende.
• Bättre närvaro i skolan.
• Bättre hälsa.
• Ökad motivation för integration och arbete (KASAM).
• Förstärkta strategier för självständighet och agens

Men vi avslutar med Yasnas ord, en av eleverna som deltog i projektet:

Jag hade bott i Sverige i sex år men aldrig varit i mataffären. Nu har jag fått eget bankkort och egna pengar. Jag vet hur det funkar i affären så jag kan handla allt själv. Om jag inte hittar något vet jag hur man frågar. Det är roligt!