Nytt år och nytt fokusområde
Vi avslutade förra året med att välja ett nytt fokusområde och i år tar vi oss an förhållningssättet differentierad undervisning. Målet är att lära oss mer om fokusområdet genom att vi skaffar oss en större verktygslåda för hur vi kan differentiera undervisningen. Utgångspunkten för utvecklingsarbetet är ett gemensamt ”grundskav” att våra sfi-grupper består av individer med olika intressen, behov, förutsättningar, kunnande, styrkor och att vi i och med det inte kan planera för en undervisning utifrån gruppen utan utifrån de individer som ingår i gruppen. I våra grupper finns det elever som jobbar snabbt och andra långsamt, de har olika förkunskaper och de befinner sig på olika språkliga nivåer.
Caroline först ut av årets föreläsare
Vår guide under fokusområdets första träff var Caroline Wegmann, specialpedagog från Kvalitet och uppföljning. Caroline bjöd in till en dialog om förhållningssättet differentierad undervisning och nu vet vi och har blivit påminda om att differentierad undervisning:
- är ett förhållningssätt där vi planerar för olikheter från början, dvs. utgår från det förutsedda.
- utgår från gruppen och ger eleverna möjlighet att delta och lära på sina villkor.
- skapar variation i aktiviteter gällande tempo, nivå, omfång, metod och intresse.
- differentierar aktiviteter och inte elever.
Foto: Philippa Börjesson
Ett sätt att differentiera är att anpassa tempot i undervisningen
Upplägget för att skaffa oss den där större verktygslådan för att kunna differentiera undervisningen är att ta oss an en differentieringsaspekt i taget och vi började med tempo. Vi sade att:
- tempo går in i de andra aspekterna som t.ex. omfång men att det spelar mindre roll utan att det är målet att aktiviteten ska passa alla som är viktig.
- Vi kan prova att ge eleverna samma uppgift men ha variationer i instruktionerna.
- Målet är samma för alla elever men att tempot dit är varierat.
Innan vi avslutade träffen fick vi en uppgift, en aktion att göra fram till nästa träff. Varje lärare ska utifrån de elever som befinner sig i just sin grupp prova att differentiera en undervisningsaktivitet utifrån tempo. Det betyder att planera undervisningen utifrån det förväntade, undervisa och sedan reflektera på egen hand och tillsammans med kollegor för att komma tillbaka och berätta hur det gick när vi ses igen.
Reflektioner från Karin Dourén, lärare Komvux Skärholmen
Bilden som säger ”För att vi ska få det rättvist så ska alla klara samma prov. Börja med att klättra upp i det här trädet” sitter fast på näthinnan. Vi i vår grupp tänkte på studieväg 1 som har samma NP som studieväg 2 och 3 och att många i studieväg 1 aldrig når detta mål eftersom NP:t är för teoretiskt. Ju längre man arbetar med studieväg 1 ju mer förstår man vilka utmaningar dessa elever har. Vi pratade också om bilden på en naturvetenskaplig kurva som man också kan jämföra med inlärning. Inlärning går enligt den teorin sakta i början och en bra grund gör att kunskapsnivån stiger snabbare senare. Men, vi i vår grupp ansåg att det inte heller stämmer för studieväg 1. Det blir snarare tvärtom för studieväg som klarar de låga nivåerna då det inte är så abstrakt men som sedan får större svårigheter då nivån kräver mer och mer abstrakt tänkande. Vi benade upp faktorer som påverkar differentieringen och det finns många.
Något konkret att ta med till min undervisning och som jag också fick med mig av träffen är t.ex. att variera tempo, att ge eleverna samma första uppgift men att sedan ge extrafrågor till dem som jobbar snabbt, att blanda lätta och svåra uppgifter för att ge eleverna självförtroende.
