Vuxenutbildningen ska aktivt verka för jämställdhet. Utbildningen ska därmed gestalta och förmedla lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter för kvinnor och män. Genom undervisningen ska eleverna utveckla kunskaper om könsmönster och hur de kan påverka människors livsval och livsvillkor. Utbildningen ska därigenom bidra till att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska hur normer, värderingar och strukturer kan begränsa kvinnors och mäns makt att forma såväl samhället som sina egna liv.

”Det första steget behöver dock alltid vara att bli medveten om vad vi gör omedvetet.”

Intervju med Sandra Brömster, utvecklingslärare, föreläsare och författare. Hon har arbetat med jämställdhet och normkritik i många år, bland annat på Skolverket och som ambassadör för RFSU. Sandras senaste bok heter Att jämställa klassrum.

Foto: Marcus Gustafsson

Hej Sandra! 

Under din föreläsning på Lärkraft visade du hur ett normkritiskt perspektiv på undervisningen kan främja jämställdhet. Om du skulle vända dig till lärare inom vuxenutbildningen – vad skulle du först och främst lyfta då?

 Jag tror att vi behöver arbeta med de här frågorna precis på samma sätt oavsett om vi arbetar på förskola, grundskola, gymnasium eller vuxenutbildning. Det handlar egentligen om en ständigt pågående reflektion över min undervisning: vilka normer förmedlar jag när jag fördelar ordet i klassrummet?

Vilka normer förmedlas genom mitt undervisningsmaterial, mitt språkbruk, mitt bemötande, genom vad jag tillåter i klassrummet etc. Vilka inkluderas – vilka exkluderas? Hur förmedlar jag normer kring kön i undervisningen på olika sätt – och kan jag göra på ett annat sätt istället? Det första steget behöver dock alltid vara att bli medveten om vad vi gör omedvetet. För det är nog ingen av oss som medvetet bemöter eleverna olika utifrån kön, eller medvetet exkluderar elever från undervisningsmaterial eller från det vi säger. Men de flesta av oss gör det utan att vi vet om det. Så medvetandegör det omedvetna genom att reflektera och vara nyfiken på vad du faktiskt gör.

Vi i publiken fick, utifrån dina instruktioner, hälsa på vår närmaste granne på flera olika sätt. Jag tänkte genast att din metod skulle vara intressant att lyfta in i komvux-klassrummet, att eleverna skulle få testa. Vad tänker du om det?

Absolut! Jag tror alltid att det är bra med övningar som synliggör elevernas egna normer. När vi diskuterar könsnormer med eleverna tänker jag att det är ett väldigt bra ställe att börja på. Det finns många olika övningar för att synliggöra våra egna normer. Det finns ett gratis metodmaterial från RFSL ungdom och Forum för levande historia som heter ”BRYT!” som innehåller många övningar, fokus ligger på heteronormen men även könsnormer får stort utrymme där.

Det som är jätteviktigt när vi gör övningar för att synliggöra normer är att vi efter övningen går vidare och diskuterar och ifrågasätter normen. Gör vi inte det så befäster vi istället normen med dessa övningar.

Du talade om stegen att ”synliggöra, ifrågasätta och förändra”. Vill du berätta lite för våra läsare?

Gärna! Enligt läroplanen för vuxenutbildningen ska läraren ”synliggöra och med eleverna diskutera hur olika föreställningar om vad som är kvinnligt och manligt kan påverka människors möjligheter och val”. Då är första steget att just synliggöra normen. Det är ett viktigt steg eftersom normen kan vara svår att få syn på. Normer är det vi förväntar oss och det är betydligt lättare att vara uppmärksam på sådant vi inte förväntar oss – för då hajar vi till eller blir överraskade.

När allt är precis som vi förväntar oss att det ska vara så tänker vi inte så mycket på det. Så vi behöver börja med att synliggöra normen. Som jag sa tidigare är det dock viktigt att inte stanna vid synliggörandet. För då befäster vi normen. Vi behöver därför gå vidare och ifrågasätta normen. ”Varför ser det ut såhär egentligen?” ”Vad kan det leda till?” ”På vilket sätt kan normen begränsa människor?” ”Är det vissa grupper som gynnas/missgynnas av normen? Vilka grupper? På vilket sätt? Vad skapar det för maktobalans i samhället? Hur påverkar det enskilda individer?”. När vi har ifrågasatt och kritiskt granskat normen kan vi gå vidare till steget ”förändra”.

Om vi slår fast att normen begränsar vissa människor – och gynnar andra – och att det skapar en maktobalans i samhället: vad kan vi göra då? Hur skulle vi vilja ha det? Vad skulle behöva förändras för att ingen skulle bli begränsad av den här normen? Och så kan vi arbeta vidare med olika förändringsförslag eleverna har.

 Läroplanen förmedlar att vuxenutbildningen aktivt ska verka för jämställdhet; ”Utbildningen ska därmed gestalta och förmedla lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter för kvinnor och män”. Har du något medskick till vuxenutbildningens lärare, utifrån läroplanens text?

Ja, jag vill understryka vikten av att genom självreflektion göra det omedvetna medvetet för att därefter kunna göra aktiva val i undervisningen. Men angående själva skrivningen så tycker jag att fortsättningen på läroplansskrivningen säger ganska mycket. Den fortsätter ”Vuxenutbildningen har också ett ansvar för att synliggöra och motverka könsmönster som begränsar elevernas lärande, val och utveckling”.

Om vi tar fasta vid att vi ska ”motverka könsmönster” så kommer det hjälpa oss att gestalta och förmedla lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter. Fundera på: motverkar jag könsmönster i min undervisning? På vilka sätt? Om jag inte gör några aktiva didaktiska val för att motverka könsmönster: hur kan jag göra?

Tack Sandra!

För frågor och kontakt med Sandra Brömster: www.normbryt.se samt Instagram ”normbryt.se” där hon även postar tips om jämställd undervisning.