Nätverksträff nummer 6, 20 oktober
I slutet av oktober höll vi den sjätte träffen för fokusområde elevcentrerad och differentierad undervisning. Tillsammans med träffens föreläsare, fil.dr Åsa Wedin fortsatte vi med undertemat flerspråkighet som resurs.
Välkända rutiner ger goda samtal
Nätverksträffarna följer en strukturerad arbetsgång. Vi börjar med en kopp och en god frukostmacka, byter ett par ord med en kollega eller två och sedan är vi redo för dagen. Efter att kontaktrektor Anna Sundbom hälsat oss välkomna är det dags för skolövergripande samtal. Det innebär att vi delar upp oss i mixade grupper med lärare från både Järva och Söderort. Grupperna är i möjligaste mån indelade efter kurstillhörighet, så att lärare som undervisar samma eller närliggande kurs är i samma grupp.
Verktyg för beprövad erfarenhet
Skolverket definierar beprövad erfarenhet som lärarprofessionens egna, gemensamma kunskap. En sådan kunskap växer fram över tid genom att praktiska erfarenheter delas, diskuteras, prövas, dokumenteras och kritiskt granskas. Beprövad erfarenhet uppstår inte bara utan det krävs verktyg för både dokumentation och reflektion. Ett sådant verktyg är de skolövergripande samtalen vi har på nätverksträffarna. Ett annat verktyg är de aktioner som lärarna har i uppgift att planera, genomföra och reflektera över inför nätverksträffen. Att genomföra en aktion innebär att läraren först identifierar ett ”undervisningsskav”, något som inte riktigt fungerar så bra som man skulle vilja. Utifrån det prövar läraren sedan att göra en liten förändring i sin undervisning med utgångspunkt i den input som man fått vid föregående nätverksträff(ar).
Nedan finns två exempel på hur lärare har resonerat efter att ha fått input på sin aktion under de skolövergripande gruppsamtalen.
Jag ska fortsätta utveckla mitt sätt att utnyttja elevernas förstaspråk i undervisningen. Fundera på i vilka situationer det gynnar eleverna bäst att få prata med varandra på förstaspråket.
Jag vill fortsätta med samma arbetssätt. Eleverna ska få samtala på sitt modersmål men också delge sina tankar på modersmål i helklass!
Input i form av ny kunskap
Efter de skolövergripande gruppsamtalet och kanelbullepaus var det dags för Åsa Wedin att föreläsa. Åsa föreläste utifrån forskningsprojektet Grundläggande litteracitetsundervisning inom sfi. Det har varit ett projekt i Skolforskningsinstitutets regi som hon tillsammans med andra forskare har medverkat i.
Forskningsprojektets syfte var att utforska och utveckla undervisningsformer inom utbildning i sfi och studieväg 1 som stödjer elevernas andraspråksutveckling och särskilt tidig litteracitet. För att åstadkomma detta använde forskagruppen sig av lingvistisk etnografi och aktionsforskning. Åsa berättade att forskarna har varit mycket i klassrummen, nära elever och lärare och studerat det språkliga. Det innebär också att det inte bara är forskarna som ställde forskningsfrågor utan att sådana frågor togs fram i ett samspel mellan forskare och lärare. Forskarna analyserade sedan det språkliga utifrån ett kontinuum, där den högra sidan stod för hög status medan den vänstra stod för lägre status. Exempel på hög status är svenskan, skolspråket och läraren medan elevernas språk och deras texter har lägre status. Det är viktigt att undervisningen innehåller hela fältet och inte bara befinner sig på ena sidan.
Undervisning som är viktig på riktigt
Vad forskarna kunde se var att undervisningen rörde sig mellan dessa båda ytterligheter. De såg att lärarna uppmuntrade flerspråkighet i tal och för elever som kunde läsa och skriva även i skrift. Lärarna gav eleverna tid till att tänka, förklara och hjälpa varandra på sina språk men samtalet togs alltid tillbaka till helklassen. Åsa pratade om lärarrollen, i och med detta. Som lärare behöver man ha ett starkt ledarskap i klassrummet för att visa när det är tid för att använda alla sina språk och när det är tid för svenskan.
Forskarna kunde också se att valda teman i undervisningen var kopplade till elevernas vardagsbehov och att lärarna värderade elevernas erfarenheter och använde dessa som en resurs i undervisningen. Det ledde till att undervisningen handlade om saker som var viktigt på riktigt för eleverna. Detta spillde också över på litteracitetsundervisningen. Åsa beskrev den som holistisk vilket betyder att man läser och skriver i ett sammanhang. Att i undervisningen ha teman och ämnen som engagerar, där engagemanget är stort kan framkalla stora känslor. Åsa menade dock att det inte är något som man behöver vara rädd för som lärare men att det så klart är upp till var och en och känna vad man känner sig bekväm med.
Att försöka leva som vi lär
Efter föreläsningen var det dags för de avslutande skolvisa samtalen. Under dessa samtal är det tid för skolorna att gemensamt sammanfatta förmiddagen. Frågan som ska besvaras då är: Vad tar ni med er från idag? Men först skulle vi leva som vi lär ut så då var det dags för en hjärnpaus, prova du också!
En lärares reflektioner
Said från Vuxenutbildning Söderort tog med sig detta från träffen:
Att läraren ska vara med i de olika transspråkande elevgrupperna och transspråka även om hen inte kan just de språken som eleverna talar. Eleven/elever får då lärarrollen och undervisar läraren i sitt modersmål. Under dessa minuter reflekterar eleven kring ord och grammatik på sitt modersmål och det kan leda till jämförelser mellan elevens modersmål och svenskan. En annan fördel blir att elevens självförtroende växer när hen tar på sig lärarrollen.