Hej Per Fagerström, lärare och skolutvecklare! Du föreläste den 1 november på kompetensutvecklingsdagen Lärkraft. Här kommer några frågor till dig, efter att vi hört dig tala om kollegialt lärande.

Du nämner kollegialt lärande för lärare, skolledare och övrig personal på skolan – kan du berätta lite mer?

Kollegialt lärande är ju ett begrepp som innefattar två relativt komplexa ord, kollegialt och lärande. Det gör att kollegialt lärande är något annat än ”vanliga” kollegiala samtal, eller erfarenhetsutbyte eller planeringar. Det bör alltså innehålla en lärandedimension och ske kollegialt. Numera benämns kollegialt lärande alltmer som kollektivt lärande vilket också vill betona att det innefattar ett gemensamt görande/handlande utifrån det lärande som legat till grund för nytt görande. När gruppen/kollegiet fungerar ihop är det en fantastisk resurs till att utveckla verksamheten. Att tillsammans identifiera vilka utvecklingsbehov vi har och sen inventera den gemensamma kunskapen kring området, dela med oss, lära tillsammans och också se vilka behov av extern kompetenspåfyllnad vi behöver.

Tankerespekt är ett nytt ord för mig; vad betyder det?

Tankerespekt är ett ord som jag tagit ifrån Bodil Jönsson, Fysikprofessorn från lund. När man skall samtala och utforska något tillsammans är det av stor vikt att var och en först får landa i sin egen förståelse och insikter kring det det skall talas om. Där det inte ges utrymme för tankerespekt brukar några verbalt starka ta till orda ganska omgående och risken är att de färgar in vad samtalet kommer handla om innan alla har getts en chans att först få tänka efter själva.

I ett samtal och ett resonerande kan det också vara skönt att få pausa i det verbala utbytet och var och en får lov att föra en inre dialog med sig själv och sina tankar utifrån det som det talats och resonerats om.

Du ger tips på olika former av kollegialt lärande, bland annat Reflektionsmodellen 1-2-3-?. Kan du berätta om hur den kan användas?

Modellen är från början en lässtrategi, att läsa en text och markera i marginalen eller med överstrykningspenna. Jag tänker att på samma sätt kan man göra när man lyssnar på ett föredrag eller ser på en film eller motsvarande så skriver man ner eller markerar på något sätt ettor, tvåor och treor och ? längs vägen.

ETTOR(eller en viss färg på överstrykningspennan) får stå för de kritiska synpunkterna, det man inte håller med om,  det man känner inte kommer funka eller inte stämmer med min kunskap/erfarenhet.

TVÅOR(annan färg på pennan) får stå för ny(a) lärdom(ar). En ”aha-upplevelse” som berikar ens kunnande.

TREOR(en tredje färg) står för det man upplever som en bra användbar kunskap, kanske inget nytt men en bra påminnelse att kunna användas i ett annat sammanhang.

? / FRÅGOR som väcks hos dig skrivs ned.

Detta kan bli ett bra underlag till fortsatt reflektion och kollegialt lärande över det vi läst, lyssnat på eller på annat sätt förkovrat oss i. Vad har vi markerat som ettor? Har vi markerat samma saker som ettor? Om inte vad skiljer? Resonera på samma sätt för tvåor och treorna.

Vad kan likheter och olikheter bero på. Är det något som kan påverka ditt jobb? Vilka nya frågor som uppstod när vi lyssnade, läste?

Parisa, lärare på sfi, berättar om sina tankar efter Pers föreläsning.