Aktuellt

På en kick-off för Svenska för föräldralediga föreläste Fanny Forsberg Lundell, professor i franska vid Stockholms universitet och forskare på andraspråksinlärning, om varför det för många migranter tar lång tid att lära sig svenska. Den här artikeln går igenom forskningen hon lyfte fram.

Tre nivåer, på djupet

Den nederländska studien bakom exemplet med brevet från barnens skola är gjord av Kirvers (2015) och följde 322 deltagare – 80 procent kvinnor, 60 procent som aldrig gått i skolan, med bakgrund i bland annat Somalia, Marocko och Irak, i genomsnitt tio år i Nederländerna. Nivåerna var: att läsa en kort text med enstaviga ord (A), att läsa och fylla i ett formulär (B), och att läsa ett brev om barnens skolgång (C). Efter 850 undervisningstimmar hade bara 30 procent nått halvvägs till nivå A. Efter 985 timmar hade bara 11 procent nått nivå C. Många deltagare behövde över 11 000 timmar för att nå A och B – andra klarade det på omkring 2 000 timmar, motsvarande fyra års undervisning.

Vad forskningen faktiskt rekommenderar för undervisningen

Phonics-modellen och modersmålsundervisningen är inte lösa idéer utan bygger på en systematisk översikt av Piccinin och Dal Maso (2021), som sammanfattar vad som fungerar bäst för vuxna med låg litteracitet: en “whole-part-whole”-modell inom phonics, där elever tränar på att ljuda ihop bokstäver till ord – inklusive påhittade, icke-existerande ord, eftersom det är avgörande för att senare klara riktiga ord.

I detta sammanhang är det viktigt att vara medveten om att elevernas barn ofta vill hjälpa till genom att lära ut alfabetet. För vuxna med låg litteracitet kan detta dock vara kontraproduktivt; det är förmågan att ljuda, inte att känna igen bokstäver, som är nyckeln till framsteg.

Vidare rekommenderas grundläggande läs- och skrivinlärning på det egna modersmålet innan den byggs vidare på svenska, samt ett starkt fokus på muntlig färdighet, tydligt kopplad till världen utanför klassrummet.

En obesvarad fråga i forskningen är hur mycket man bör satsa på den skriftliga nivån hos elever som inte fått med sig grundläggande skriftspråklighet som barn.

Få lågtröskeljobb i Sverige

Sverige sticker ut med ovanligt få lågtröskeljobb – jobb som går att få utan mycket språk eller formella kvalifikationer. Endast 4 procent av jobben i Sverige räknas som lågtröskeljobb, jämfört med 8 procent i Danmark, 8,5 procent i Tyskland, 13 procent på Cypern och så mycket som 20 procent i USA. Forsberg Lundell beskriver den svenska arbetsmarknaden som utformad för “insiders” – personer som redan har den utbildningsnivå som är vanlig i Sverige.

I en enkät bland 700 arbetsgivare ansåg 85 procent att bristande svenskkunskaper är ett problem. Samtidigt ställer Sverige och andra nordiska länder ofta högre krav på liknande jobb än till exempel Kanada och USA, där arbetsuppgifter i högre grad delas upp i mindre, avgränsade moment – som inom äldreomsorgen i Nordamerika. Den svenska omsorgssynen skiljer sig därmed från den nordamerikanska, vilket höjer språkkraven för att över huvud taget få in en fot.

Varför exponering är själva grunden

Forsberg Lundell utgår i sin genomgång från Nick Ellis, en av de mest tongivande forskarna inom andraspråksinlärning. Ellis tar sin utgångspunkt i kognitiv psykologi snarare än i den chomskyanska idén om en medfödd, generativ grammatik: vi har ingen medfödd språkförmåga, utan lär oss ett andraspråk på samma sätt som vi lär oss andra färdigheter – genom perception, uppmärksamhet, minne och förmågan att kategorisera.

Hur mycket av exponeringen som fastnar styrs av flera egenskaper hos det språkliga inflödet: hur frekvent något förekommer, vilken funktion det fyller, hur perceptuellt framträdande det är – oregelbundna former är lättare att lägga märke till eftersom de sticker ut – och hur relevant man själv uppfattar det. Ett vanligt problem är att inlärare omedvetet väljer bort frekventa men “otydliga” drag, eftersom de ändå gör sig förstådda utan dem. Klassrummet ger strukturer och grunder, men den mängdträning som krävs måste ske utanför lektionstid – och där är det sociala drivkrafter, inte bara tillgång, som avgör om språket fastnar. Segregation blir därför ett strukturellt hinder: utan sociala och känslomässiga kopplingar till sin omgivning uteblir motivationen att lägga uppmärksamhet på andraspråket.

Ålder är en förenkling

Att peka på ålder som förklaring till varför vissa lär sig snabbare är en förenkling. Andraspråksforskningen visar visserligen att det finns en kritisk period för inlärning – den som lär sig svenska efter en viss ålder når generellt inte samma nivå i uttal och vissa grammatiska strukturer som yngre inlärare – men effekterna planar ut efter den perioden, och inlärningen påverkas därefter mer av utbildningsnivå och språklig distans än av åldern i sig.

Det syns i statistiken: mellan 2017 och 2022 varierade tiden för att avsluta sfi-kurs 1a mellan 26 och 45 veckor. Pandemin och övergången till distansundervisning spelade in, men ålder var starkt bidragande. PIAAC:s mätning från december 2024 av läsförmåga visar ett gap på mellan 4 och 34 procentenheter mellan inrikes och utrikes födda vuxna. Utöver ålder och utbildning lyfts även faktorer som odiagnostiserad dyslexi och effekterna av kronisk stress fram som betydande hinder som kan påverka inlärningstakten och det kognitiva utrymmet för språktillägnande.

Språklig distans och humankapital

Van Hout och van der Slik studerade omkring två miljoner deltagare i engelskkurser i Nederländerna och fann att språklig distans till engelskan, tillsammans med landets humankapitalindex (ett mått på utbildningsnivå på landsnivå), förklarade 51 procent av variationen i resultat. Liknande mönster har setts i Norge: en germansk språkbakgrund och högre utbildningsnivå i hemlandet hänger samman med bättre resultat.

Schepens med flera (2020) fann att somalisktalande presterade lägst och tysktalande högst i andraspråksinlärning – endast 5 procent av de arabisktalande deltagarna presterade bättre än de 50 procent svagast presterande tysktalande, en skillnad som sannolikt beror på strukturella olikheter mellan språken.

Konsekvensen: en svenska som cementeras fel

Ett återkommande problem är att elever som kommer ut på arbetsmarknaden med begränsad svenska ofta befäster en icke-korrekt form av språket. När de sedan kommer tillbaka till sfi är den formen svår att korrigera – man hör inte längre sina egna fel.

Vad som fungerar i praktiken: Göteborgsmodellen

I Göteborg gav en insats med 40 timmars språkundervisning i veckan under tre månader, efter sex månaders arbetspraktik, tydligt högre andel godkända betyg och högre sysselsättning. Kritiken är att gruppen var positivt självselekterad och motiverad – resultaten säger därför inte nödvändigtvis något om hur insatsen fungerar för till exempel en småbarnsförälder med flera barn.

Källor

• Fanny Forsberg Lundell & Philip Rehnberg, forskningsöversikt för Ratio: “Alla ska snabbt lära sig svenska”
• Kirvers (2015)
• Schepens m.fl. (2020)
• Van Hout & van der Slik
• Piccinin & Dal Maso (2021), systematisk översikt
• Nick Ellis, forskning om andraspråksinlärning
• PIAAC (Programme for the International Assessment of Adult Competencies), mätning december 2024